Harkrankar är främst ett problem i gräsmattor, men kan också angripa olika grödor i grönsakslandet. I Sverige finns flera olika arter.
Larven är gråbrun och cylindrisk, med en läderaktig hud och ett mörkt huvud. Under hösten har de en storlek på 1,5-2 cm. Vårperioden växer de sig stora, till 3-4 cm långa.
I slutet av juli kläcks de första vuxna individerna, och flygningen äger rum fram till ungefär mitten av september. Under denna period sker äggläggning. Honan sticker in sina ägg i marken, i fuktigt gräs eller annan vegetation. En hona lägger 300-400 ägg.
Äggen kläcks oftast i slutet av september. De små larverna börjar då att äta. Det är i denna period, medan larverna fortfarande är relativt små, som man kan behandla med nematoder mot harkrankslarver för att motverka angrepp.
Larver som överlever höst och vinter har ett stort behov av mat under våren. De gnager då främst på underjordiska växtdelar. Under varma perioder, då marktemperaturen är över 4 ºC och lufttemperaturen över 10 ºC, kan de klättra upp till markytan och även angripa de ovanjordiska delarna på växten.
Symtom
Det är alltså larven som främst gör skada. Ett angrepp kan kännas igen på att plantorna inte lyckas etablera sig. När man undersöker de underjordiska växtdelarna kan man se gnag på rötter och rotspetsar. På våren, vid stora angrepp, kan man även se gnag på bladen.
I gräsmattor kan fåglar som kråkor och råkor göra skada, då de är förtjusta i harkranklarver. När de väl fångat doften av dem kan de "vända torven" med näbbarna.
