Bladloppor är vanligtvis maximalt 2-3 mm långa och kan hoppa. Huvudet bär speciella utväxter och ögonen är starkt utskjutande. Nymferna är inte särskilt lika de vuxna, utan ser ut mer som platta fästingar med utstående ben.
Vissa arter, som morotsbladloppan och äppelbladsloppan, orsakar stora problem. Även andra arter kan finnas i trädgården. Exempelvis olika bladloppor på päron, och buxbombladloppan, Psylla buxi.
Hos äppelbladloppan, Psylla mali, är skadegöraren inte den vuxna bladloppan, utan larven/nymfen. De kläcks från ägg som har övervintrat, samtidigt som knoppbrytningen sker på äppelträdet. Larven kryper in i knoppen och förstör den genom sugskador och utsöndring av klibbiga, gummiliknande exkrementer, som blir en grogrund för sotdaggsvamp. Särskilt blomställningar och unga skott kan förstöras.
Den vuxna bladloppan utvecklas i juni och i september läggs sedan nya ägg. Dessa övervintrar i tunna grenar med ojämn och luden bark.
Symtom
Bladloppan suger, likt bladlusen, ut växtcellerna och efterlämnar stora mängder av honungsdagg. Det gör det klibbigt på blad och grenar. Honungsdaggen ger sedan en bra miljö för sotdaggsvampar att växa till på.
